Vid Öppna Moderaters årsmöte 23 mars 2010 behandlades styrelsen proposition angående "HBT-personer i vården". Årsmötet valde att enhälligt bifalla propositionen och de tre att-satser som finns i den, där vi önskar bättre utbildning kring HBT-frågor för alla som ska jobba inom vård- och omsorgsyrken samt att kommuner och landsting fortbildar befintlig personal för bättre HBT-kompetens

Proposition 2 - HBT-personer och vården

I Sverige är vi vana vid att leva i öppet samhälle där man i de flesta sammanhang kan leva sitt liv efter eget huvud utan att bli allt för ifrågasatt. Det är en styrka för det svenska samhället och en styrka för alla som lever och verkar i vårt land. Även homo-, bisexuella och transpersoner lever ett fritt och öppet i liv här i stort utan problem i vardagslivet. Vi har en lagstiftning som ligger långt framme och det finns ett tydligt rättssamhälle till hjälp de gånger något går snett.

 
Finns det då alls någon anledning att fortsätta diskussionen om HBT-personers rättigheter och möjligheter – är inte allt frid och fröjd? Diskussionen förtjänar definitivt att föras vidare. Den utvecklade lagstiftningen i Sverige, det starka diskrimineringsskyddet och samhällets öppna attityd till trots upplever många HBT-personer utbredda problem eller snarare brister i kontakter med diverse institutioner i samhället. Ett tydligt exempel på ett område där HBT-personer kan uppleva sig osedda eller illa behandlade är vården – från skolhälsovården till äldreomsorgen.

 
Hälso- och sjukvården i Sverige håller generellt en hög kvalitet. Personalen är hårt arbetande och välmenande och det handlar nog egentligen inte om en medveten diskriminering eller strategi som gör att många HBT-personer upplever mötet med vården som jobbigt. Det handlar heller i första hand inte om resurser. I grunden handlar det om kunskap. Visserligen finns det givetvis vårdpersonal och mottagningar som har en stor gedigen kunskap kring frågor som rör HBT-personer som till exempel Venhälsan i Stockholm. Problemet ligger i att det i det vardagliga mötet med hälso- och sjukvården inte finns tillräckligt kunnande.

 
Vän av ordning invänder då om det egentligen spelar någon roll. En könssjukdom till exempel är väl en könssjukdom, oavsett vilken sexuell läggning eller könsidentitet man har? Och att gå till en kurator, eller söka läkare för andra besvär, har väl inte med den sexuella läggningen eller könsidentiteten att göra? Jo, det har det. Bristande kunskaper om HBT-personers livsvillkor, bristande förståelse och insikt i vad det innebär att vara HBT-person, så kallad HBT-kompetens, får konkreta konsekvenser för den vård och omsorg HBT-personer erbjuds. De flesta läkare eller sköterskor utgår från att deras patienter är heterosexuella, eftersom de flesta människor är det. Det kan leda till att man inte tar relevanta prov eller ställer relevanta frågor. Särskilt problematiskt kan detta vara för ungdomar i kontakten med till exempel ungdomsmottagningar eller skolhälsovården där osäkerhet och egen okunskap kan göra situationen väldigt jobbig.

 
Även när det gäller hur vi tar hand om våra äldre finns samma typ av problematik. Fixar hemtjänsten att hantera att två gamla damer som bor tillsammans är partners och inte bara väninnor? Kan äldre HBT-personer få ett bra och kunnigt bemötande på äldreboenden, även i ett läge där den egna förmågan att stå upp för sig själv är nedsatt?

 
Den enkla utgångspunkten är att alla borde få bli sedda för den de är. För att uppnå det inom hälso- och sjukvården krävs utbildning och kunskap. Det är rimligt att ställa krav på att man inom relevanta utbildningar som gymnasiets omvårdnadsprogram och högskoleprogrammen för sjuksköterskor, läkare, kuratorer med flera ger studenterna en rimlig HBT-kompetens så att de är väl rustade för att oavsett var i landet de kommer att jobba kan se att det finns HBT-personer som de möter i sin vardag.

 
Det är också rimligt att ställa krav på kommuner och landsting att de aktivt arbetar med att tillförsäkra att personal inom hälso- och sjukvården, äldreomsorgen, hemtjänsten och skolhälsovården har tillräcklig HBT-kompetens för att ge medborgarna ett bra bemötande och en god omvårdnad.

 
När det gäller utbildningen behöver läro- och kursplaner uppdateras och kompletteras. I befintliga verksamheter behöver fortbildning arrangeras genom till exempel HBT-certifiering.

 
Mot bakgrund av ovan förda resonemang uttalar Öppna Moderaters årsmöte;

 
Att                inom all utbildning på såväl gymnasialnivå som eftergymnasialnivå med inriktning mot hälso- och sjukvårdssektorn ska studenterna ges relevant kunskap kring HBT-frågor,

 
Att                det är önskvärt att landstingen (och i förekommande fall regioner) säkerställer genom fortbildning att personal inom hälso- och sjukvården har tillräcklig HBT-kompetens, samt

 
Att                det är önskvärt att landets kommuner säkerställer genom fortbildning att personal inom skolhälsovården, hemtjänsten och äldreomsorgen har tillräcklig HBT-kompetens.